Ålandsroten är en spännande blomma.
Så mycket attitiyd.
Den tar för sig, på både höjden och på bredden.
Från ingenstans växer det upp en jätte gigantisk planta under försommaren, ca 2m. Bladen är så stora så katten Gösta kan svalka sig under dom soliga sommardagar.
Hela blomningsprosseduren är som ett års långt skådespel, för den med tålamod.
Knopparna är så spännande och vackra med sina små avlänga blad som håller tillbaka den svullnande blomman som håller på att utväcklas innanför och bara
vill spricka ut i blom.
Så en morgon står den där, fullt utslagen.
I börjana av blomningen står kronblade mer uppåt och utåt för att sen falla neråt och locka till sig alla insekter som verkar stortrivas.
Ibland blir jag tyvärr tvungen att störa
Nässelfjärillarna, när jag ska passera på min trädgårdsgång för att ta mig fram, då kan jag får uppleva hur tiotals fjärillar flyger över mig.
På hösten frövandlas allt till ett sepiatonat rakryggat vind- och regntåligt staty.
Så står den där sen.
Jag har ju inte hjärta att ta bort dom. Fröna sprider sig huller om buller i hela trädgårn, men vad gör det. Det är bara spännde att upptäcka vart den är på väg att vilja slå rot inför nästa sommar.
Under vintern njuter jag av den
ockragula fröställningen som mest liknar en tuff frisyr med attityd som står där taggit och spretar åt alla håll.
När våren kommer så får jag allt anstränga mig och ge plats åt säsongens skådespel, med glädje och ny nyfikenhet.
Målningen bytte ägare, inte alls långt efter att den var med på min utställning Juli 2000 på Galleri Glasverandan på Fristads bibliotek.
ca 25 x 40 cm
Andra bloggar om:
akvarell,
konstnär,
bild,
frisads bibliotek,
Galleri glasverandan,
utställning
