Jag tycker trädstammar får en så vacker ton när de är regnblöta.
Tallarnas knotiga skrovliga stammar får en kopparröd varm och skön ton.
En helt annan lyster.
Det är som om det blir liv i barken.
Så vackert.
På vår närmaste grannes tomt står det en ståtligt stor och stadig Bok.
Jag gläds så att jag kan sitta vid vårat kösbord och skåda det årliga skådespelet den bjuder på.
Det är nu den är så vacker med sina kala grenar som grenar ut sig i hundratals mindre och mindre grenar.
Så läckert mot himlens murriga moln eller vinterns låga eftermiddagssol strimmande genom grenverket.
I regnet ser stammen och grenarna näst intill svart ut.
Tusch svart.
